Tankar från Stefan

Stefan skickade mig ett telefax och bad mig publicera detta inlägg. För att få lite mer kött på benen följer här lite fakta om gäst-skribenten;

Stefan är 24 år gammal. Han pluggar till sjukssköterska och gillar pingis. Han är ute efter en platt-tv som ska stå 4 meter från soffan. Han har bara 5000 kronor på fickan och gillar det där med HDMI. Hans favoritaffär är Expert.


Stefan said....
Håller med dig om den där naiva inställningen tjejer kan ha till killar. Deras ska "alltid tro gott om folk-inställning" ställer till med mycket problem. Om tjejer bara kunde inse att en kille som är snäll, trevlig och omtänksam mot dem är intresserad/kär i henne så skulle världen vara lite enklare. Många hjärtekross skulle undvikas. Killar som är sådana mot tjejer är ofta dem lite blygare med inte världens bästa självförtroende och blir således den typen av kille som blir sårad. Varför? jo för att tjejer gillar inte killar med dåligt självförtroende. Dessa killar ses som jobbiga och efterhängsna och dem kan man inte vara tillsammans med. Sen att det ofta är pga av tjejen själv som killen har blivit sån spelar ingen roll. Om tjejen bara gav han lite uppmärksamhet skulle det i sin tur leda till att killen skulle få självförtoendet och vips så har man trollat fram en bra pojkvän. Men det inser inte tjejerna heller utan istället vänder dem sig till översäkra neandertalare som dem tycker är ashäftiga...i typ en månad sen tröttnar dem på dem å försöker ändra på dem så dem blir som den där snälla killen som hon precis nobbat. Och vad händer då? Jo tjejen vänder sig till killen å klagar på att hon bara träffar drägg å säger varför kan inte kilalr vara som du? Å sen går hon ut å raggar upp en ny neandertalare..

6/26/2008

Tintin

85% av alla Tintins ogillar hänglås

Varför man måste berätta det på varje liten sketen tändare är oklart.

En sko vid en fot vid en tall

Här följer ett inlägg i punktform... Lite korta grejer. Orkar inte få till en sammanhängande text just nu.

Jag har köpt ett gäng nya espressokoppar. De är manliga. Väldigt manliga. Bara så ni vet.
Rabalder på jobbet idag. Ett gäng invandrarkillar varav en försökte snatta. Vi tog honom och när vi skulle ta honom in i personalrummet för att invänta polis försökte de andra grabbarna storma dörren. Då klev Mr.Muscle fram (aka Dalkarln) och drog ut dem. Smockan hängde i luften, som en god vän hade sagt.

Goda köp från "personalhyllan";
Vinöppnare 2:-
Espressokoppar 4st med fat och tillhörande metallförvaring 10:-
Kamera Olympus Mju 820, nypris 1995:-, 425:-.

Personer som använder uttrycket "ååå gud va vider" borde dö. De använder det alltså när någonting är äckligt. Typ "Tomas åt sin egen snorkråka" "Va ere sant? Guuuuud va vider". Jag ska personligen banka till nästa person som använder det uttrycket.

Vill inte låta som någon rasist eller så... men... Invandrarkillar i grupp är fan vidriga. När de är en och en är det lugnt. Men när de kommer 5 stycken och ska överglänsa varann i coolhet så har jag svårt med humöret.
Gänget: "Eeey, mannen, har ni såna här minneskort?"
Jag: "Ja det har vi, men ser du att det är kö? Ta en kölapp"
Gänget: "Eeey, haha, vafan säger du?"
Jag: "Ställ er i kön"
Gänget: "Eyyyy är det såna där till kamera?"
Jag: "*tystnad*"
Gänget: "Eyyyy, len, lyssna på mig svenne!"
Jag: "Ställ - Er - I - Kö"
Gänget: "Duu gamla du friiiia, hahahahahahahah"
Jag: "Vafan skrattar du åt?"
Gänget: "[Ord på sitt hemspråk] Hahahahhhahaha!"
Jag: "Så nu är det er tur"
Gänget: "Visa mig era minneskort!"
Jag: "Dom är där borta!"
Gänget: "Jaaaa men visa dem sa jag!"
Jag: ".........Nej!"
Gänget: "Idiot!"
Jag: "Välkommen åter."

Det finns en tjej här på skolan som är knepig. Hon tycker livet är underbart. Jag tål henne inte riktigt. Kan inte sätta fingret på det men hon går mig på nerverna. Som en sån där överglad person så man vet att all glädje inte kan vara äkta. Och att alla inövade fraser bara är ytliga. Enligt mig så är hon och jag bekanta. När vi träffas kör vi de här standardgrejerna. Läget? Festat något i helgen? Bilen går bra? Men enligt henne är vi bästisar nu. Det stör mig. Hon är för naiv och överglad för att märka att jag är mitt vanliga, bitska, pilimariska, sarkastiska jag mot henne. En sån där som tror gott om alla är hon. Nu ska jag vara skapligt fördomsfull, jag känner ju som sagt knappt människan men hon ärEn sån som får en chock när en killkompis blir kär i henne. Det enda hon hade gjort var ju att umgås med honom varje dag, hållit honom i handen, sovit hos honom, kramats, pussats, dansat. Hur kan han då tro att det är något på gång? Så blir hon bossig. Känner sig bättre än killen. Hennes ego matas. Jag vill inte att hennes ego får mat. Jag vill att hon ska inse att alla hennes vänner är ytliga vänner. Att de inte älskar henne lika mycket som hon älskar dem.
Jag VILL klara av henne men det går fan inte.

Och hörrni! Snart bär det av till Göteborg och Springsteen. Öronorgasm!